Den svenska riksdagen beslutade 1901 att avveckla den indelta armén och införa allmän värnplikt för män. Våren 1902 ryckte de första 30 000 värnpliktiga männen in i den svenska krigsmakten. Det innebar en förstärkning av försvaret och fullt utbyggt skulle värnpliktsförsvaret bestå av 600 000 soldater. Utbildningen omfattade alla män mellan 21 och 40 år och den totala övningstiden var 240 dagar.

Som en följd av det nya försvarsbeslutet flyttade regementena in i nybyggda kaserner i städerna. Några av de gamla övningsplatserna fanns kvar, men de flesta övergavs. I kasernerna skulle de värnpliktiga soldaterna bo under sin grundutbildning. För en fattig bondpojke från landsbygden kunde livet i de nybyggda kasernerna innebära förbättringar av livsförhållandena. Tre mål mat om dagen, rinnande vatten och rena sängkläder var för många en lyx.

Allmän rösträtt – för män

Med värnplikten följde också krav på allmän rösträtt. Tanken var att den som skulle kunna dö för sitt land i krig också skulle ha rätt att påverka landets styre. Ännu rådde inte allmän och lika rösträtt. Kvinnor saknade den helt. Med slagorden ”En man – en röst – ett gevär” drevs frågan om utökad rösträtt, vilket också infördes 1909 för alla män över 24 år som betalade skatt och hade gjort värnplikten.

Vem befriades från värnplikt?

Värnpliktslagen från 1901 befriade män med funktionsnedsättningar, allvarliga sjukdomar och kroppslig svaghet från värnplikt. Män som hade gjort sig skyldiga till grova brott kunde fram till 1936 dömas till ”förlust av medborgerligt förtroende” vilket innebar att de varken fick göra värnplikten eller rösta. Homosexualitet räknades fram till 1979 som en sjukdom och ansågs utgöra skäl nog för frisedel.

Kvinnor ansågs inte vara av det rätta virket för militären och var därför inte ett tänkbart alternativ.