När Karl XII dog 1718 försvann också kungens enväldiga makt i Sverige. Från 1719 måste regenten i Sverige rätta sig efter rådet, som var landets regering, och riksdagen. Rådet bestod av adel, präster, borgare och bönder som fattade beslut om skatter, utrikespolitik och lagstiftning. Tiden från 1719 till 1772 kallas därför frihetstiden.

Rådets ledande kraft var kanslipresidenten Arvid Horn, tidigare general i Karl XII:s armé. Horn var trött på krig och ansträngde sig för att inte stöta sig med Europas stormakter. På 1730-talet utmanades rådet av adelsmän som menade att Arvid Horn och hans anhängare ”talade i nattmössan”. Själva bar de trendiga franskinspirerade hattar, vilket gav upphov till att partierna kallades mössor och hattar.